måndag, juni 09, 2008

Den Franska Nya Vågen

Nystipulerade ambitioner och mål; visst finns det inget så utmanande, prövande, belönande och i slutändan inte sällan desillusionerande och nederlagsåtföljt. Som den mikrobloggare jag skulle vilja hävda att jag är - så till den grad att Wolfgang Röder förutstpår korrekt väderprognos med större frekvens än jag publicerar inlägg i denna blogg - så är siktet inställt på att modifiera denna sorliga syn till blogg till något helt väsensskilt. Frekventare inlägg, färre antal rader, essens (!) som innehåller något värdigt ett kommunikativt syfte.

Varför bloggar man egentligen? Vissa ser det säkert som ett livsdokument som innehåller inkarvade fotspår om vederbörandes livsprogress, med en kommunikation som begränsar sig främst till den egna individen för den egna individen. Vidare kan bloggaktivitet ses som en medel för självuttryck där texter till största delen präglas av samhällskritiska synpunkter och åsikter i största allmänhet. Publicerade med antagandet att någon faktiskt bryr sig. Å andra sidan blir man förvånad vilket intresse de mest kufiska spörsmål och utlåndanden kan tilldra sig. Sedermera kanske bloggen huvudsakligen innehar ett självterapeutiskt ändamål, där tankar och känslor exponeras för allmänheten. Förståeligt om själva skrivprocessen är det väsentliga, och inte slutprodukten. Varför en konventionell icke-digital (eller digital, om man vill vara lite neo-tekniskt effektiv) metod förbises till fördel för den offentliga lämnar jag därhän. En excentrisk skara människor må se sin blogg som ett litterärt verk, där slutprodukten är det väsentliga med stil och gracil.

Men vad är då denna bloggs proveniens och prospekt? Någon av anledningarna ovan, månne? Att deklarera mitt syfte tror jag dock underminerar mitt, någonstans existerande, sådant. Genom att låta det vara osagt tillåter jag mig själv att vara versatil, där möjligheter ligger öppna. Jag hävdade en gång att "möjligheter" var det som betydde mest i mitt liv, där val ligger öppna för övervägande där man själv kan vältra sig i en stor palett. Frihet, if you will.

Nåja. Det var en snabb introduktion efter att ha anlänt hem till Askersund igen över sommaren. Framtiden, eller dåtiden, kommer utsäga hur detta lilla projekt kommer att sluta.

Inga kommentarer: