Främmande tak

Var gång jag vaknar och blickar upp ser jag det vita taket som vanligt. Numera är det emellertid ett annat vitt tak än för några månader sedan. När man har ett etablerat hem finns det alltid en trygghet i att vakna upp och skåda något familjärt och som är enligt förväntan. Som nyinflyttad finns inte den där självklara känslan som man får i ett hem man har haft som hem de senaste åren; det krävs några extra millisekunder när man ligger i sängen och är i processen att vakna upp innan det familjära ger sig tillkänna och konceptet "hem" matchas i det kognitivt omedvetna. Man behöver vrida på huvudet och identifiera andra föremål eller lösören såsom sitt arbetsbord eller människan som delar hemmet och livet i sagda hem med. Märkligt är också att se föremål i en annan kontext än den kontext som är en del av dess förbrukade identitet; såsom att jag fäster blicken på taklampan i sovrummet, som givetvis är iögonfallande när den hänger ovanför sängen, som jag i mitt förra hem hade belägen i hallen. Samma lampa, men ändå inte. Föremålens identitet är manipulerade och smått deformerade, men ändå igenkännbara. För varje dag som går minskar diskrepansen mellan de olika identiteterna och jag behöver mindre antal millisekunder innan hemkänslan och harmonin infinner sig. Och med det i åtanke och vetskapen om min rådande trivsel bådar det sannerligen gott för vad än framtiden har att erbjuda.