Det ekonomiska manifestet

För närvarande är jag i full färd med att läsa gruppsykologi, som innebär att studera gruppers vara eller icke-vara. Med allt vad det innebär med avseende på uppkomst, struktur, mål och till sist - förfall. Det är inte helt ovanligt att man börjar analysera fenomen i sin omgivning och tillämpar det aktuella schemat och begrepp man lärt sig och kategorisera dessa i olika koncept, vare sig man vill eller inte. Illustrativt kom jag idag exempelvis att tänka på lumpartider som är ett paradexempel på grupptät kontext. Senare kom jag att tänka på olika klickar som finns på universitetet, för universitetet är ju knappast ett undantag från verkligheten när det gäller löjligt stereotypa grupper såsom ”datornördar”, teknologer, PA-studenter och hurtiga lärare. Men det finns en subgrupp på universitetet som väcker mer känslor hos gemene student än övriga – ekonomen. Utan att säga för mycket skulle man kunna illustrera beteendemönstret hos en ekonom genom följande exempel. Observera att alla namn är fiktiva.

”Mitt namn är Patrik och jag är 23 bast. Om jag ska berätta något om mig själv kan vi börja med min morgonrutin. Efter att ha borstat tänderna med en av min tandläkare utsedd tandborste som är inom kategorin ”soft” som är hälsosam för tandköttet så använder jag två byglar med förfördelad tandtråd. Sedan sköljer jag i 30 sekunder med Listerine. Jag går igenom en snabb omgång med min nagelborste. Jag använder en djuprengörande lotion i ansiktet som verkligen går ner i porerna. Jag lägger sedan på en örtamyntamask på ansiktet som jag låter ligga i 10 minuter medan jag kollar igenom Dagens Industri för att snabbt orientera mig så att jag kan hänga med på fikapausen efter föreläsningen senare på förmiddagen. Jag vill ju inte verka dum. Efter det går jag tillbaka och använder min eldrivna tandputsare med kapacitet på 4000 varv per minut. Efter det sköljer jag med cepacol. Efter det har ansiktsmasken gjort sitt, varefter jag sköljer och sedan applicerar lite pepparmyntsscrub. Jag hoppar sedan in i duschen och tvättar mig med vattenaktiverad tvättgelé, smörjer in mig med mandelsdoftande scrub på kroppen samt peelingkräm i ansiktet. Sedan använder jag ett schampoo och ett balsam av märket ”någotjävligtdyrtochfruktansvärtlöjligtickefungerande” som eliminerar svett, salter, oljor och luftburna partiklar som kan finnas i håret och tynga ned det och resultera i mindre volym. Balsamets silikonteknologi är utmärkt som utnyttjar balsamets utredande effekt maximalt utan att tynga ned det. Schampoot innehåller D-panthenol, en vitamin b-komplexfaktor, polysorbat 80 som rengör håret och örtblandning som får håret att bibehålla sin glans utan att torka ut det. Ibland använder jag en Redken-produkt som motverkar metallfällningar och förlänger hårets livscykel. Efter min dusch kliver jag ur och ställer mig vid tvättstället och sedesamt smörjer in mig med en rakkräm från Pour Homme, lägger en varm handduk som jag i förväg värmt upp i badrummet på det eluppvärmda torkstället på mitt ansikte i ett par minuter för att mjuka upp motsträviga skäggstrån. Detta varefter jag gnider in en fuktighetsbevarande kräm och som får torka in. Ovanpå detta lager applicerar jag rakkräm med borste för att ge ett väldistribuerat lager som lyfter upp skäggstråna. Det hindrar också vattnet från att avdunsta och ger mindre friktion mellan rakblad och hud. Sedan rakar jag mig långsamt med ett lätt tryck, doppar rakbladet i varmt vatten för varje drag och drar det i skäggväxtens riktning. När jag är klar med rakningen så sköljer jag ansiktet med kallt vatten för att få bort överbliven rakkräm och minska irritationen. Jag vaskar ansiktet med rakvatten utan alkohol för att minimera uttorkning av huden som påskyndar hudens ålderstecken. Det sista steget är sedan att anbringa en fuktighetsbevarande lotion. Jag sköljer sedan ansiktet och lägger ett sista lager med en mjölk som lenar huden och får fukten att stanna kvar. Jag gnider senare in en ögonkräm för att se till att huden ser ung och frisk ut, och en till fuktighetsgivande och skyddande lotion. Jag handdukstvättar håret ömsint för att inte skada de fragila hårstråna och lägger sedan en fuktighetsgivande balsam för hårbotten. Sedan blåser jag håret med hårfön för att ge håret volym och lyster. Jag applicerar slutligen lite lotion och kammar det slätt bakåt med en bredtandad kam. Sedan går jag till min garderob och väljer ut…”

Med andra ord skulle man kunna kalla vår ekonom Patrik för ”Patrick Bateman”. Detta smått flärdfulla beteende är inte allt med dessa stereotypa ekonomer. Jag kommer strax till det, bear with me. I min andra kurs som jag läser – ”kognitiva systems beteende i komplexa miljöer” – läser vi bland annat om beslutsteori och om hur system och operatörer fattar beslut. För inte så jättelänge sedan trodde man att människan var tämligen rationell, som fattade beslut genom att rigoröst utvärdera alla alternativ man hade inför ett beslut. Man utvärderade alltså olika handlingar man skulle göra, beräknade nyttan med det beslutet och utvärderade den faktiska kostnaden att exekvera sagda beslut. Förutom detta trodde man också att människan oftast handlade tämligen egoistiskt och självcentrerat där man främst främjade egenintresset. Man trodde att människan knappt hade någon omtanke till andra människor utan att dessa i mångt och mycket beräknade allt i form av vinst kontra kostnad. Denna tro på beslutsfattande övergavs av i princip alla vetenskapliga discipliner – matematik, sociologi, psykologi, logik osv. – utom av en mäkligt självständig disciplin: ekonomi. Ekonomerna får idag fortfarande hör om att människan är på detta sätt och att vi tar beslut på detta sätt. Vad har det fått för konsekvenser, om några alls? Faktum är att studier har visat att människor som har studerat ekonomi i någon form är mindre samarbetsvilliga än den generella populationen som inte har studerat ekonomi. Så det jag ville komma till i min långa harang, som ni skulle hålla till tåls med, var att ekonomer är snåla och egoistiska as. Visserligen finns det undantag, men det är mycket roligare att vara lite radikal.

Tja, det kanske inte är så märkligt att ekonomer och deras studentorgan tillhör de minst omtyckta på hela Linköpings universitet…