Ibland brukar jag fundera på vad jag egentligen skriver på den här bloggen; vad jag avhandlar för ämnen helt enkelt. I sanningens namn måste jag medge att ämnena inte är särskilt matnyttiga, eller för all del ens intressanta utom för möjligtvis mig själv. Men det kanske inte egentligen spelar så stor roll? Att identifiera sin bloggdomän och bli någon slags inbiten analytiker av någon särskild niche kanske inte är så nödvändigt. Jag är av den uppfattningen att folk i allmänhet är alldeles för tystlåtna i avseende att uttrycka sina åsikter och allmänna sinnesuppfattningar. Människor är så rädda att starta någon slags uppvigling som reducerar dem i den sociala hierarkin att det underminerar deras tankeförmåga och sociala stimulans. Poängen är helt enkelt att det vi egentligen vill säga - med våra bloggar, våra diskussioner och våra vardagliga flärdfria samtal - egentligen inte spelar någon roll. Poängen är väl mer att vi faktiskt uttrycker oss överhuvudtaget, oavsett kvintessens eller originalitet. Det är lite som när människor i sällskap står och ska välja en hyrfilm på det lokala haket; det kanske inte spelar någon roll huruvida man propagerar för "Fight Club" eller "American Pie 27". Vissa människor tar oerhört lång tid på sig att välja film, och försöker förvalta tiden i närmast pedantisk tidseffektiv fason. Det som faktiskt spelar roll är vem man väljer filmen med och att man faktiskt skapar en upplevelse tillsammans, oavsett vad det kan komma att innebära.
Människor vill berättiga sin existens och lämna en form av fingeravtryck här i världen, men egentligen kanske det inte spelar någon roll hur det där avtrycket ser ut - rakt, snett, fult, vackert, symmetriskt - utan att det faktiskt finns där överhuvudtaget för samtiden och framtiden att betrakta. Kvantitet kontra kvalitet kanske är en överdriven schism och inte alls så självklar sakfråga som man föreställt sig. Så jag kommer nog snarast att fortsätta att skriva nonsens, för även nonsens fyller en genuint vacker funktion.
Nu ska jag återvända till min sista portion grönte, som jag ivrigt ska försöka dricka upp för att ge plats för att införskaffa lite godare dito. Det nuvarande smakar kokt tidning.
onsdag, september 24, 2008
tisdag, september 23, 2008
Skräder ord
Äntligen har jag fått tillbaka min kära Jens of Sweden. Den har varit på villovägar ända sedan den sista middagen med Fredrik, vilket åtföljdes av att han åkte till Dublin vilket resulterade i att jag var mp3-lös i alldeles för många dygn. Att cykla till och från univeristetet, gå promenader längs stadens gator och att träna förlorar en stor del av sin charm. Det är något mycket själsligt sakralt att gå med sitt soundtrack of choice i olika kontexter i vardagen. Det är nog inte helt oävet att dra paralleller till filmsoundtracks där olika musikstycken ackompanjerar kongeniala scener. Intressant vore att studera vad denna artefakt har för inverkan på människans vardagliga interaktioner. Ibland kan man tycka att hela stadslivet är asocialt till den milda grad att varenda individ spatserar tillsammans med sin iPod.
Hursomhelst så laddade jag den med lite nyupptäckt musik, som jag har till stor del att tacka last.fm för. På sistone har mina öron stimulerats av musik som spelas av "Mogwai" och "God Is An Astronaut". Dessa två band tillhör genren "post-rock" vars alster jag nyligen börjat smådigga. Musiken är helt ambient där vanliga rockinstrument används men till mer innovativa syften än konventionell rock; melodierna och rytmiken är något annorlunda och frånvaron av lyrik gör det till en speciell musikform där avancerade tekniska nummer och melodier ges större utrymme. En subgenre till post-rock är även "math-rock" som spelar allmänt mystisk musik med lika mystisk komplexitet, men är helt klart intressant. Frånvaron av denna lyrik är något som jag definitivt tycker är intressant, då jag ofta tycker att lyriken är mer ett uttryck av plattityder och är faktiskt mer eller mindre löjeväckande. Människor kan tycka att det ter sig märkligt med en sådan här musik utan någon form av sång och lyrik att imitera, nynna och anamma som material att förstå sig på. Emellertid utgör ovan nämnda band till eminent sällskap vid promenader eller varför inte vid datorn.
Ser fram emot att uppleva Mogwai i november.
Hursomhelst så laddade jag den med lite nyupptäckt musik, som jag har till stor del att tacka last.fm för. På sistone har mina öron stimulerats av musik som spelas av "Mogwai" och "God Is An Astronaut". Dessa två band tillhör genren "post-rock" vars alster jag nyligen börjat smådigga. Musiken är helt ambient där vanliga rockinstrument används men till mer innovativa syften än konventionell rock; melodierna och rytmiken är något annorlunda och frånvaron av lyrik gör det till en speciell musikform där avancerade tekniska nummer och melodier ges större utrymme. En subgenre till post-rock är även "math-rock" som spelar allmänt mystisk musik med lika mystisk komplexitet, men är helt klart intressant. Frånvaron av denna lyrik är något som jag definitivt tycker är intressant, då jag ofta tycker att lyriken är mer ett uttryck av plattityder och är faktiskt mer eller mindre löjeväckande. Människor kan tycka att det ter sig märkligt med en sådan här musik utan någon form av sång och lyrik att imitera, nynna och anamma som material att förstå sig på. Emellertid utgör ovan nämnda band till eminent sällskap vid promenader eller varför inte vid datorn.
Ser fram emot att uppleva Mogwai i november.
söndag, september 14, 2008
Det ekonomiska manifestet
För närvarande är jag i full färd med att läsa gruppsykologi, som innebär att studera gruppers vara eller icke-vara. Med allt vad det innebär med avseende på uppkomst, struktur, mål och till sist - förfall. Det är inte helt ovanligt att man börjar analysera fenomen i sin omgivning och tillämpar det aktuella schemat och begrepp man lärt sig och kategorisera dessa i olika koncept, vare sig man vill eller inte. Illustrativt kom jag idag exempelvis att tänka på lumpartider som är ett paradexempel på grupptät kontext. Senare kom jag att tänka på olika klickar som finns på universitetet, för universitetet är ju knappast ett undantag från verkligheten när det gäller löjligt stereotypa grupper såsom ”datornördar”, teknologer, PA-studenter och hurtiga lärare. Men det finns en subgrupp på universitetet som väcker mer känslor hos gemene student än övriga – ekonomen. Utan att säga för mycket skulle man kunna illustrera beteendemönstret hos en ekonom genom följande exempel. Observera att alla namn är fiktiva.
”Mitt namn är Patrik och jag är 23 bast. Om jag ska berätta något om mig själv kan vi börja med min morgonrutin. Efter att ha borstat tänderna med en av min tandläkare utsedd tandborste som är inom kategorin ”soft” som är hälsosam för tandköttet så använder jag två byglar med förfördelad tandtråd. Sedan sköljer jag i 30 sekunder med Listerine. Jag går igenom en snabb omgång med min nagelborste. Jag använder en djuprengörande lotion i ansiktet som verkligen går ner i porerna. Jag lägger sedan på en örtamyntamask på ansiktet som jag låter ligga i 10 minuter medan jag kollar igenom Dagens Industri för att snabbt orientera mig så att jag kan hänga med på fikapausen efter föreläsningen senare på förmiddagen. Jag vill ju inte verka dum. Efter det går jag tillbaka och använder min eldrivna tandputsare med kapacitet på 4000 varv per minut. Efter det sköljer jag med cepacol. Efter det har ansiktsmasken gjort sitt, varefter jag sköljer och sedan applicerar lite pepparmyntsscrub. Jag hoppar sedan in i duschen och tvättar mig med vattenaktiverad tvättgelé, smörjer in mig med mandelsdoftande scrub på kroppen samt peelingkräm i ansiktet. Sedan använder jag ett schampoo och ett balsam av märket ”någotjävligtdyrtochfruktansvärtlöjligtickefungerande” som eliminerar svett, salter, oljor och luftburna partiklar som kan finnas i håret och tynga ned det och resultera i mindre volym. Balsamets silikonteknologi är utmärkt som utnyttjar balsamets utredande effekt maximalt utan att tynga ned det. Schampoot innehåller D-panthenol, en vitamin b-komplexfaktor, polysorbat 80 som rengör håret och örtblandning som får håret att bibehålla sin glans utan att torka ut det. Ibland använder jag en Redken-produkt som motverkar metallfällningar och förlänger hårets livscykel. Efter min dusch kliver jag ur och ställer mig vid tvättstället och sedesamt smörjer in mig med en rakkräm från Pour Homme, lägger en varm handduk som jag i förväg värmt upp i badrummet på det eluppvärmda torkstället på mitt ansikte i ett par minuter för att mjuka upp motsträviga skäggstrån. Detta varefter jag gnider in en fuktighetsbevarande kräm och som får torka in. Ovanpå detta lager applicerar jag rakkräm med borste för att ge ett väldistribuerat lager som lyfter upp skäggstråna. Det hindrar också vattnet från att avdunsta och ger mindre friktion mellan rakblad och hud. Sedan rakar jag mig långsamt med ett lätt tryck, doppar rakbladet i varmt vatten för varje drag och drar det i skäggväxtens riktning. När jag är klar med rakningen så sköljer jag ansiktet med kallt vatten för att få bort överbliven rakkräm och minska irritationen. Jag vaskar ansiktet med rakvatten utan alkohol för att minimera uttorkning av huden som påskyndar hudens ålderstecken. Det sista steget är sedan att anbringa en fuktighetsbevarande lotion. Jag sköljer sedan ansiktet och lägger ett sista lager med en mjölk som lenar huden och får fukten att stanna kvar. Jag gnider senare in en ögonkräm för att se till att huden ser ung och frisk ut, och en till fuktighetsgivande och skyddande lotion. Jag handdukstvättar håret ömsint för att inte skada de fragila hårstråna och lägger sedan en fuktighetsgivande balsam för hårbotten. Sedan blåser jag håret med hårfön för att ge håret volym och lyster. Jag applicerar slutligen lite lotion och kammar det slätt bakåt med en bredtandad kam. Sedan går jag till min garderob och väljer ut…”
Med andra ord skulle man kunna kalla vår ekonom Patrik för ”Patrick Bateman”. Detta smått flärdfulla beteende är inte allt med dessa stereotypa ekonomer. Jag kommer strax till det, bear with me. I min andra kurs som jag läser – ”kognitiva systems beteende i komplexa miljöer” – läser vi bland annat om beslutsteori och om hur system och operatörer fattar beslut. För inte så jättelänge sedan trodde man att människan var tämligen rationell, som fattade beslut genom att rigoröst utvärdera alla alternativ man hade inför ett beslut. Man utvärderade alltså olika handlingar man skulle göra, beräknade nyttan med det beslutet och utvärderade den faktiska kostnaden att exekvera sagda beslut. Förutom detta trodde man också att människan oftast handlade tämligen egoistiskt och självcentrerat där man främst främjade egenintresset. Man trodde att människan knappt hade någon omtanke till andra människor utan att dessa i mångt och mycket beräknade allt i form av vinst kontra kostnad. Denna tro på beslutsfattande övergavs av i princip alla vetenskapliga discipliner – matematik, sociologi, psykologi, logik osv. – utom av en mäkligt självständig disciplin: ekonomi. Ekonomerna får idag fortfarande hör om att människan är på detta sätt och att vi tar beslut på detta sätt. Vad har det fått för konsekvenser, om några alls? Faktum är att studier har visat att människor som har studerat ekonomi i någon form är mindre samarbetsvilliga än den generella populationen som inte har studerat ekonomi. Så det jag ville komma till i min långa harang, som ni skulle hålla till tåls med, var att ekonomer är snåla och egoistiska as. Visserligen finns det undantag, men det är mycket roligare att vara lite radikal.
Tja, det kanske inte är så märkligt att ekonomer och deras studentorgan tillhör de minst omtyckta på hela Linköpings universitet…
”Mitt namn är Patrik och jag är 23 bast. Om jag ska berätta något om mig själv kan vi börja med min morgonrutin. Efter att ha borstat tänderna med en av min tandläkare utsedd tandborste som är inom kategorin ”soft” som är hälsosam för tandköttet så använder jag två byglar med förfördelad tandtråd. Sedan sköljer jag i 30 sekunder med Listerine. Jag går igenom en snabb omgång med min nagelborste. Jag använder en djuprengörande lotion i ansiktet som verkligen går ner i porerna. Jag lägger sedan på en örtamyntamask på ansiktet som jag låter ligga i 10 minuter medan jag kollar igenom Dagens Industri för att snabbt orientera mig så att jag kan hänga med på fikapausen efter föreläsningen senare på förmiddagen. Jag vill ju inte verka dum. Efter det går jag tillbaka och använder min eldrivna tandputsare med kapacitet på 4000 varv per minut. Efter det sköljer jag med cepacol. Efter det har ansiktsmasken gjort sitt, varefter jag sköljer och sedan applicerar lite pepparmyntsscrub. Jag hoppar sedan in i duschen och tvättar mig med vattenaktiverad tvättgelé, smörjer in mig med mandelsdoftande scrub på kroppen samt peelingkräm i ansiktet. Sedan använder jag ett schampoo och ett balsam av märket ”någotjävligtdyrtochfruktansvärtlöjligtickefungerande” som eliminerar svett, salter, oljor och luftburna partiklar som kan finnas i håret och tynga ned det och resultera i mindre volym. Balsamets silikonteknologi är utmärkt som utnyttjar balsamets utredande effekt maximalt utan att tynga ned det. Schampoot innehåller D-panthenol, en vitamin b-komplexfaktor, polysorbat 80 som rengör håret och örtblandning som får håret att bibehålla sin glans utan att torka ut det. Ibland använder jag en Redken-produkt som motverkar metallfällningar och förlänger hårets livscykel. Efter min dusch kliver jag ur och ställer mig vid tvättstället och sedesamt smörjer in mig med en rakkräm från Pour Homme, lägger en varm handduk som jag i förväg värmt upp i badrummet på det eluppvärmda torkstället på mitt ansikte i ett par minuter för att mjuka upp motsträviga skäggstrån. Detta varefter jag gnider in en fuktighetsbevarande kräm och som får torka in. Ovanpå detta lager applicerar jag rakkräm med borste för att ge ett väldistribuerat lager som lyfter upp skäggstråna. Det hindrar också vattnet från att avdunsta och ger mindre friktion mellan rakblad och hud. Sedan rakar jag mig långsamt med ett lätt tryck, doppar rakbladet i varmt vatten för varje drag och drar det i skäggväxtens riktning. När jag är klar med rakningen så sköljer jag ansiktet med kallt vatten för att få bort överbliven rakkräm och minska irritationen. Jag vaskar ansiktet med rakvatten utan alkohol för att minimera uttorkning av huden som påskyndar hudens ålderstecken. Det sista steget är sedan att anbringa en fuktighetsbevarande lotion. Jag sköljer sedan ansiktet och lägger ett sista lager med en mjölk som lenar huden och får fukten att stanna kvar. Jag gnider senare in en ögonkräm för att se till att huden ser ung och frisk ut, och en till fuktighetsgivande och skyddande lotion. Jag handdukstvättar håret ömsint för att inte skada de fragila hårstråna och lägger sedan en fuktighetsgivande balsam för hårbotten. Sedan blåser jag håret med hårfön för att ge håret volym och lyster. Jag applicerar slutligen lite lotion och kammar det slätt bakåt med en bredtandad kam. Sedan går jag till min garderob och väljer ut…”
Med andra ord skulle man kunna kalla vår ekonom Patrik för ”Patrick Bateman”. Detta smått flärdfulla beteende är inte allt med dessa stereotypa ekonomer. Jag kommer strax till det, bear with me. I min andra kurs som jag läser – ”kognitiva systems beteende i komplexa miljöer” – läser vi bland annat om beslutsteori och om hur system och operatörer fattar beslut. För inte så jättelänge sedan trodde man att människan var tämligen rationell, som fattade beslut genom att rigoröst utvärdera alla alternativ man hade inför ett beslut. Man utvärderade alltså olika handlingar man skulle göra, beräknade nyttan med det beslutet och utvärderade den faktiska kostnaden att exekvera sagda beslut. Förutom detta trodde man också att människan oftast handlade tämligen egoistiskt och självcentrerat där man främst främjade egenintresset. Man trodde att människan knappt hade någon omtanke till andra människor utan att dessa i mångt och mycket beräknade allt i form av vinst kontra kostnad. Denna tro på beslutsfattande övergavs av i princip alla vetenskapliga discipliner – matematik, sociologi, psykologi, logik osv. – utom av en mäkligt självständig disciplin: ekonomi. Ekonomerna får idag fortfarande hör om att människan är på detta sätt och att vi tar beslut på detta sätt. Vad har det fått för konsekvenser, om några alls? Faktum är att studier har visat att människor som har studerat ekonomi i någon form är mindre samarbetsvilliga än den generella populationen som inte har studerat ekonomi. Så det jag ville komma till i min långa harang, som ni skulle hålla till tåls med, var att ekonomer är snåla och egoistiska as. Visserligen finns det undantag, men det är mycket roligare att vara lite radikal.
Tja, det kanske inte är så märkligt att ekonomer och deras studentorgan tillhör de minst omtyckta på hela Linköpings universitet…
måndag, september 08, 2008
Främmande tak
Var gång jag vaknar och blickar upp ser jag det vita taket som vanligt. Numera är det emellertid ett annat vitt tak än för några månader sedan. När man har ett etablerat hem finns det alltid en trygghet i att vakna upp och skåda något familjärt och som är enligt förväntan. Som nyinflyttad finns inte den där självklara känslan som man får i ett hem man har haft som hem de senaste åren; det krävs några extra millisekunder när man ligger i sängen och är i processen att vakna upp innan det familjära ger sig tillkänna och konceptet "hem" matchas i det kognitivt omedvetna. Man behöver vrida på huvudet och identifiera andra föremål eller lösören såsom sitt arbetsbord eller människan som delar hemmet och livet i sagda hem med. Märkligt är också att se föremål i en annan kontext än den kontext som är en del av dess förbrukade identitet; såsom att jag fäster blicken på taklampan i sovrummet, som givetvis är iögonfallande när den hänger ovanför sängen, som jag i mitt förra hem hade belägen i hallen. Samma lampa, men ändå inte. Föremålens identitet är manipulerade och smått deformerade, men ändå igenkännbara. För varje dag som går minskar diskrepansen mellan de olika identiteterna och jag behöver mindre antal millisekunder innan hemkänslan och harmonin infinner sig. Och med det i åtanke och vetskapen om min rådande trivsel bådar det sannerligen gott för vad än framtiden har att erbjuda.
tisdag, september 02, 2008
En skog och en björn
Hur får man svar på vem man själv är? Är introspektion ala 40-tal verkligen vägen? Jag pratade nyss med en medelålders fransyska på ett forum som förkunnade en metod för självinsikt och förståelse. Detta varefter hon gav mig följande påståenden att besvara, vilket du fördelaktligen kan göra utan att läsa mina representerade svar:
1) You are in a wood...describe your wood.
Mitt svar: The wood is dense and lush with green Douglas Fur and visual cues and traces of a storm that the wood is recovering from. The wood has an uneven terrain with regurlarly occuring hills. The surroundings are free of paths and seem to be unexplored and uninhabited by civilian life.
2) You meet a bear...what do you do?
Mitt svar: I watch the bear and evaluates whether it has any aggressive intentions regarding my presence. If it hasn't noticed me yet I hide, if it has and is approaching me I foolishly stand where I am and initiate some offensive stance while trying to hide my fear.
3) You later stuble across a cracked/chipped cup and realise it belonged to our mother...
what do you do?
Mitt svar: I pick it up and ponder about it's history and the memories associated with it, reminiscing forgotten and fond moments whereby I put it in my backpack and look forward.
4) You meet up with a stream...how do you cross it?
and turn back if nothing feasible comes to mind. If the other direction proves to be Mitt svar: Looking in either direction for some concievable way to cross the stream, if no apparent bridge or likewise seems to be present I head in one direction and see where it leadsfutile, I look for material pieces in my immediate environment to get me across.
5) You are about to leave the wood but there is a wall...describe it!
Mitt svar: There seems to be a gigantic mountain, more like a chain of mountains connected to each other in the far horizon. Picture several Mount Fuji interconnected in the horizon. I have a tough mountain trail to conquer.
6) What do you see on the other side?
Mitt svar: It's empty, a green field of grass stretching out ominously wherever I look.
------------------------------------
Jag har en oberoende tolkning av dessa svar, så om du vill kan du besvara dessa uppmaningar själv för att sedan avstämma med de tolkningar jag har ger dig nedan. Håll till godo:
1) The wood represents life and your view of life. i.e. if it's a nice place to be in or if it's hard to get through
2) The bear represents problems and how you deal with them.
3) The cup is sentimentality.
4) The stream is your attitude towards relationships...if it's an "attractive, easy-to-cross" stream, relationships maybe easy or if it's deep and you have to wade in and comeback you might have fleeting relationships etc.
5) The wall is death...if it's a high wall that's hard to cross you maybe afraid of death.
6) The other side...is how you see life after death.
Man måste ju älska pseudovetenskap, tyvärr så är det ju många människor som förlitar sig på denna form av kunskapskälla (religion, folkpsykologi, astrologi etc) men ibland undrar man givetvis om det inte finns en gnutta sanning i det hela, självuppfyllande profetia eller ej.
1) You are in a wood...describe your wood.
Mitt svar: The wood is dense and lush with green Douglas Fur and visual cues and traces of a storm that the wood is recovering from. The wood has an uneven terrain with regurlarly occuring hills. The surroundings are free of paths and seem to be unexplored and uninhabited by civilian life.
2) You meet a bear...what do you do?
Mitt svar: I watch the bear and evaluates whether it has any aggressive intentions regarding my presence. If it hasn't noticed me yet I hide, if it has and is approaching me I foolishly stand where I am and initiate some offensive stance while trying to hide my fear.
3) You later stuble across a cracked/chipped cup and realise it belonged to our mother...
what do you do?
Mitt svar: I pick it up and ponder about it's history and the memories associated with it, reminiscing forgotten and fond moments whereby I put it in my backpack and look forward.
4) You meet up with a stream...how do you cross it?
and turn back if nothing feasible comes to mind. If the other direction proves to be Mitt svar: Looking in either direction for some concievable way to cross the stream, if no apparent bridge or likewise seems to be present I head in one direction and see where it leadsfutile, I look for material pieces in my immediate environment to get me across.
5) You are about to leave the wood but there is a wall...describe it!
Mitt svar: There seems to be a gigantic mountain, more like a chain of mountains connected to each other in the far horizon. Picture several Mount Fuji interconnected in the horizon. I have a tough mountain trail to conquer.
6) What do you see on the other side?
Mitt svar: It's empty, a green field of grass stretching out ominously wherever I look.
------------------------------------
Jag har en oberoende tolkning av dessa svar, så om du vill kan du besvara dessa uppmaningar själv för att sedan avstämma med de tolkningar jag har ger dig nedan. Håll till godo:
1) The wood represents life and your view of life. i.e. if it's a nice place to be in or if it's hard to get through
2) The bear represents problems and how you deal with them.
3) The cup is sentimentality.
4) The stream is your attitude towards relationships...if it's an "attractive, easy-to-cross" stream, relationships maybe easy or if it's deep and you have to wade in and comeback you might have fleeting relationships etc.
5) The wall is death...if it's a high wall that's hard to cross you maybe afraid of death.
6) The other side...is how you see life after death.
Man måste ju älska pseudovetenskap, tyvärr så är det ju många människor som förlitar sig på denna form av kunskapskälla (religion, folkpsykologi, astrologi etc) men ibland undrar man givetvis om det inte finns en gnutta sanning i det hela, självuppfyllande profetia eller ej.
2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
