Genom att bege mig till Askersund över sommaren har jag bytt element; från studentlivets strukturellt ordnade kaos till proletärimitativa Gestapo-strukturen vi kallar för ”knegarliv”. Det innebär synapsförtvinande beteenden från 10-18, varvid en kronisk letargi tar vid där ens handlingskraftighet nästan understiger George W’s agerande gentemot Kyotoprotokollet. Det är som att ens libido med ens reduceras till noll där aktiviteter såsom TV-tittande, soffliggande och allmän icke-mobilitet är de mest lockande. Det är då inte särskilt underligt att så fort jag beger mig ut bland människor ständigt hör samma iterativa, nästan tvångsmässiga, fråga: ”Men vad ska du göra på semestern?” Personen som mottar frågan lyser upp och plötsligt kan man skönja någon form av livsglädje i det annars så solkiga och livströtta ansiktet. Personen tittar intensivt in i den frågandes ögon och kontrar nästan fanatiskt: ”Jo, du! Då jäklar ska jag dricka öl!”.
När väl den aktuella perioden av livsenergidepå nalkas så fattar vederbörande plånboken, tar på sig sina fula Crocs, tar med sig sina barn och sin partner och kliver direkt in på det berömda bolaget. Föräldrarna går omsorgsfullt omkring, och låter blicken fånga alla möjliga alternativ av färger och former – huvudsaken är att alkoholprocenten är adekvat, då är alla alternativ bestickande! Barnen far runt otåligt i föräldrarnas kölvatten, föga ovetandes att de knappt existerar i föräldrarnas explicita medvetande – något annat betydligt mer primärt skall ägnas uppmärksamhet. Fadern köper kanske en eller två plattor öl, en sunkig whisky av märket ”Lord Calvert” och en flaska ”Renat Brännvin”. Modern köper en låda cider i färger som skulle ge självaste regnbågen epilepsianfall, och tillsammans köper de kanske 3-4 BIB:ar. Föräldrarna lägger gladeligen ut åtskilliga tusen för att distansera sig från vardagen, medans barnen kanske får komma in på Liseberg för några hundralappar. Vilken tur för föräldrarna att barn inte har utvecklat kognitiva resurser för att bilda en monetär uppfattning och att de är så enkla att underhålla, annars kanske vi skulle ha en juvenilrevolt som skulle få tonårsrebellerna att blekna i jämförelse. Utrustade för att bemöta livet så spenderar de varenda semesterdag med att bli relativt stupfulla. Mycket kvalitativt. Desperationen för flykt av vardagen är så påtaglig att alla aspekter av existensen måste inverteras; hemma till borta, socialt introvert till socialt extrovert, inaktiv till aktiv (eller vice versa), bil till båt, västkust till östkust och nykter till – odrägligt berusad.
Människor trälar hela säsonger för att hamstra pengar för att kunna ge utlopp för en katarsis ett par veckor varje år. Det är den ultimata temporala synden; att försaka sitt här och nu för att existera imorgon. Alla människor är medvetna om det, men de saknar förmåga och ork att skrida till handling för att förändra sitt levnadsöde. Att göra något så livsomvälvande innebär också faktorer av osäkerhet och fråntagandet av den sociala tryggheten som etablerats, att det helt enkelt inte är värt att ifrågasätta den sociala maskinen vi kallar för samhälle. Istället accepterar vi situationen och försöker göra det bästa utav det, vilket kan ses som hedersamt i sig. Men när jag hör någon fråga, med överdriven intonation som eskalerat från konversationshistorikens kontext, vad motparten ska göra på semestern så kan jag inte låta bli att bli en smula melankolisk. Nåja, jag har ingen konkret semester då jag vikarierar för de livsfrånvända men det kanske är dags för mig också att öppna en flaska Sauvignon Blanc från Marlborough i Nya Zeeland och inställa mig i den sällsamma skaran vi kallar människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar