Sitter i en lägenhet som med sin blotta uppenbarelse ger avkall på allt vad substans, värde och själ heter. Ekon. Fragment av tidigare liv gör sig på påmint. Allehanda inventarier som i sin isolation och dekontextualisering snarare liknar en gravplats. En grön tavla hänger ensamt på den i sammanhanget monumentalt stora, kala och livlösa vita väggen. Det är dock inte samma tavla som förut; perceptuellt är den identisk, men något karaktäristika gör att den har förlorat sitt skimmer, den ter sig snarare något mer grå - livlös. Som en orm som ömsat sitt skinn. Ekon. När jag pratar i telefon kommenterar människor att det ekar, som från en annan plats. Och nog är det väl så, inte blir situationen mindre beklaglig och gagnlös att jag i sällskap med ”Explosions In The Sky” vars musik präglas av små distanta gitarrsymfonier som kongenialt med min ekande lägenhet marscherar parallellt genom ett landskap av eko som snarast kan klassas som ett icke-fertilt ödelandskap. Ekon. En tunn madrass på golvet utgör mitt enda sällskap och hand i hand ligger vi i Minnenas Gravplats. Denna avart till liv är trasigt. Således är det på tiden att väcka det åter och radera dessa ekon av ett så kallat liv genom sommarens och hemfärdens antåg. Rannsakning och insikt om att det finns många intressanta val föröver, och omfamna möjligheterna till utveckling.
Eller vad var det du sa, Friedrich?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar