Ett rop på Fox

Vi har alla varit där; efter inmundigande av sällskapsdryck till den grad att hämningar släpper, prefrontalcortex är aktiv endast i periferin med ett självuppblåst ego som resultat. Vi kungör våra mycket viktiga värderingar för de stackars medmänniskor som ackompanjerar den sociala och trevliga tillställningen. Värderingar som vi anser som välgrundade, angelägna och korrekta. Givetvis uppstår ibland mycket intressanta meningsbyten av filosofisk art, men sanningen att säga så är man ju inte intelligentare vid högre promillehalt. Eller? Ibland blir jag förvånad av den elokvens med vilken substantiell kommunikation sker mellan mig och andra människor; så till den grad att det skulle förvåna mig att jag skulle kunna besitta samma insikt vid nyktert tillstånd. Hursomhelst så satt jag, Fredrik, min sambo och Tomas vid ett bord på en studentfest. Vi diskuterade religion och Gud, vilket inte är helt ovanligt. Jag och Fredrik försvarar reson och logiska argument där Tomas och Alexandra yrkade på att tro var tillräckligt.

Tro och rationalism är två helt skilda saker. Tro är en uppfattning om någonting utan underlag från resonemang, och rationalism är uppfattningar som grundar sig på just någon form av underlag. Jag kan inte tro på Guds existens baserat på tro, då jag anser att tro är en icke-valid kognitiv procedur. För att jag ska ”tro” på något behöver jag någon form av rationellt fundament som anledning, men då förvandlas min ”tro” till en rationellt baserad uppfattning och då inte längre kan kallas tro. Genom rationalism antar man att varje del av verkligheten i någon mån kan förstås av det mänskliga intellektet och av vår förmåga att härleda och rättfärdiga vår kunskap. Genom att införa tro som koncept gör man per automat ett påstående att rationellt tänkande inte räcker för att förstå vår omvärld. Om rationellt tänkande hade räckt för att förstå allt som existerar i vår värld så skulle man inte behöva retirera till begreppet tro. De som ”tror” är alltså av uppfattningen att vi är begränsade.

Reson är en mental fakultet med vilken vi erhåller kunskap, och rationella demonstrationer är processer med vilka vi verifierar vår kunskap. En uppfattning som baseras på reson är en uppfattning som har skärskådats efter bevis, allmän koherens och kompatibilitet med tidigare erkänd kunskap. Reson kan inte ha gränser som ger andrum för ”tro”. Att försvara ståndpunkten att en uppfattning kan hållas utan reson är att säga att en uppfattning kan antas som sann utan eftertanke och verifikation.

Tro är en kognitiv genväg man tar när reson inte finns i tillräcklig mängd för att rättfärdiga en ståndpunkt. Det finns även en viss form av resonlig ”tro”, men det är en tro av helt annan art. Exempelvis tror jag på en morgondag, att solen kommer gå upp och att Francesco Totti kommer att vinna skytteligan i år. Men detta gör jag på rationella grunder och induktiva resonemang, således är de välgrundade. Steget är långt till en tro på Gud, det är en helt väsensskild form av tro.

Alexandra tycker att jag är tråkig, och på ett sätt är jag beredd att hålla med. Det är ett sätt att se på världen genom en viss typ av lins, å andra sidan har jag sett prov på människor som ser på världen helt och hållet utan någon form av sensorisk lins och således blir ämne för skada på både människor och samhälle. Det finns vissa saker i mitt mentala schema i världen som jag skulle vilja tro på, själens vidareexistens för att nämna ett exempel. Att få möjlighet att få träffa min far igen är något som jag desperat skulle få möjlighet till, men jag saknar anledning att tro något sådant. På ett sätt är det handikappande, men på så många andra sätt är det styrkande. Ibland känner jag avsaknaden av en naiv tro, men jag kanske tröttnar på mitt rationella förhållningssätt en dag och blir scientolog eller liknande. När jag var 10-12 år så trodde jag på sensationella världsomfattande konspirationer såsom UFO, New world order, Area 51 och liknande. Numera tror jag mer på kognitionsvetenskapliga framtidsvisioner om AI, bioteknik som integrerar människa och maskin till en varelse, och internet som framtidens verklighet. Jag var roligare när jag var liten.

På ett sätt skulle jag vilja säga som Fox Mulder så tidlöst yttrar det i Arkiv X:

”I want to believe”