Alienation i ett luftslott

”Det blir aldrig som man tänkt sig”. Det är ett av svenskans mest vanvårdade uttryck i folkmun. Man kan då underhålla sig med att undra varför folk anstränger sig alls. Förväntningar, modeller, optimism kontra negativism och tidigare erfarenheter är bara ett par faktorer som utgör detta ”tänkt sig” som aldrig riktigt utspelar sig enligt förutbestämt manus. När man befinner sig i en outforskad domän så renderar den kontexten de tidigare erfarenheterna tämligen urholkade och ej tillämpbara. Denna smått abderitiska följd kanske inte går att undvika, snarare enbart dra lärdom utifrån och generalisera till framtida situationer som kan vara av motsvarande natur som det förgångna förloppet. Av primär relevans är att ackommodera efter dessa rådande omständigheter och mer eller mindre bara komma till insikt att ”det är som det är” för att ånyo ta nya tag. Vem vet, man kanske har lärt sig något som kan appliceras i framtiden? Det verkade ju fungera för Socrates och Xantippa.

Eller i och för sig, det blir ju aldrig som man tänkt sig.