"What you don't understand you can make mean anything."
--Chuck Palahniuk
Kognition är intressant. Så länge jag kan minnas har jag alltid fascinerats av det, och i grunden så antar jag att det bottnar i det faktum att den nivå av kognition som människan huserar är smått väsensskilt från andra etologiska motsvarigheter. Rekursivt tänkande, jag-känsla och medvetande comes to mind (no pun intended). Den smått koketta tillika grandiosa förklaringen består, förmodar jag, tillnärmelsevis i det faktum att det är det närmaste man kan komma till det gamla folkpsykologiska begreppet ”själen”. Även om jag numera ser mig själv som relativt bildad inom denna embryoniska disciplin, så har vi – i ärlighetens namn – en ansenlig bit kvar innan vi vet hur kognition realiseras. Det som på senare tid istället har fångat min uppmärksamhet (inte för att jag lämnat tillbaka begreppet kognition på hyllan, utan bara tillgodosett objektet med lite sällskap) är emotion. Emotion har alltid spelat andrafiolen till kognition; det är en slags oönskad men accepterad utomäktenskaplig avkomma, eller en välartad men ack så irriterande cysta. Emotion har bibringat en suddighet till den annars så skarpa och rationella människan. Min uppmärksamhet, och övriga kognitionsvetenskapen som helhet, har börjat riktas allt mer mot emotionernas intressanta värld.
Alla människor vet vad kognition är. Åtminstone tror de att så är fallet. Lekmännens uppfattning skiljer sig mäkta ifrån expertisen i detta fall. Men gällande emotioner och deras subjektiva och kvalitativa aspekt så har lekmännen – kreti och pleti – nästan en lika god insyn i som expertisen. Vi vet alla hur det är att uppleva känslor av olika slag och hur kausalt beroende de är av psykosociala faktorer. Vi är våra egna experter, tror vi, men naturligtvis är det fel. Emotion och kognition är två sidor av samma mynt med en ”intersection” (Venn-diagram comes to mind) där skillnaden av respektive process snarare löper längs en kontinuerlig skala snarare än att de är kvalitativt åtskilda entiteter.
I en mer intressant utsträckning så tror jag att emotion har en mer prominent koppling till qualia än kognition eller perception. Kognition och perception, tror jag, är ett slags övergripande styrraketer för emotioner och qualia. Dock bör jag påpeka och påminna om att det inte finns någon qualia utan en känsla av jag, vilket i sin tur är beroende på en högre kognitiv process och aktivitet i insular cortex. Men för att inte bli långrandig så vill jag bara slänga ihop ett summa summarum om att om vi ska förstå qualia så måste även förstå hur emotioner realiseras och ackompanjerar jagets subjektiva upplevelse. Det leder oss osökt in på nivåer av qualia, men det beyond the scope just nu. Jag är tillräckligt långrandig ändå.
Om vi accepterar ovanstående premiss, samt att vi erkänner det faktum att kognition handlar om beslut – om val, oavsett kognitiv abstraktionsnivå. Så leder detta obevekligen till att även emotioner gör det. De behöver inte nödvändigtvis vara medvetna, men de är åtminstone förmedvetna (eng. preconscious) och är en drivkraft i samma dimension som kognition. Med två kollegor till mig så kom vi fram till att alla kognitiva processer ackompanjeras av emotioner och vice-versa i olika grader av medvetande. Jag står fortfarande bakom den triad-modell vi utvecklade, även om den kanske är naiv.
Poängen jag vill föra dock är att samtliga emotioner består av val, oavsett om de är storslagna eller småskaliga. Och med val följer ansvar. Emotioner är det slutgiltiga verktyget, när handlingar tar slut, med vilket vi kan påverka och förändra vår fenomenologiska existens och upplevelse av omvärlden. Handlingar i världen förändrar den ontologiska existensen, och emotioner tillgriper vi när handlingar inte räcker till eller vi är handfallna och sålunda påverkar den fenomenologiska existensen. Genom emotioner kan vi distansera oss från ångest (”kognitiv dissonans” comes to mind), eller glädje distanserar oss från viktigt ansvar, och så vidare. Emotioner är en fenomenologisk strategi för att göra världen till en trivsammare, rättvisare eller bara uthärdlig plats. Men med detta kraftfulla verktyg med vilket du kan bejaka din frihet så kommer också ett ansvar.
Emotion är intressant. Och jag anser att fokus bör läggas på det och inte bara ur ett filosofiskt exporativt syfte för att förstå kvalia, utan för att inse att emotioner involverar val även om det är kontraintuitivt. Emotioner formar vårt tänkande, men vårt tänkande kan även forma emotioner. Det är ditt val - och ansvar - hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar