En välkänd, tämligen vriden i vissa avseenden, herre vid namn Sigmund Freud bidrog faktiskt med vissa produktiva och fördelaktiga teorier inom psykologin. Det var inte bara ekivoka dumheter - hans teori om försvarsmekanismer i syfte att bekämpa ångest är än idag vida accepterat i en ständigt föränderlig psykologiakademi. Freud ansåg att försvarsmekanismer var ett verktyg för egot att balansera ett hälsosamt förhållande mellan superego och id, vilket i frånvaro av sagda verktyg obönhörligen skulle leda till mental ohälsa. Mycket lös grund således, men substansen i försvarsmekanismerna är icke att försumma. Jag menar, vem upplever inte ångest ibland efter en drucken helg? Puritanerna göre sig icke besvär...
Så, vilka försvarsmekanismer kan jag insiktsfullt erinra mig om att ha initierat och i vissa fall även slutfört? Denial? Ja. Repression? Omöjligt. Projection? Förhoppningsvis inte. Regression? Nej. Displacement? Inte otänkbart. Rationalization? Alltid.
Varav den sistnämnda är en personlig favorit. Å andra sidan, vem skulle inte ha den som favorit om ett val av ovanstående skulle göras?
Varför skriver jag om försvarsmekanismer och ångest? Förmodligen ett sätt ett bearbeta vederbörandes mentala bördor, men vad vet jag? Kanske är detta en produkt av en alltför idog läsning av klinisk behandling och beskrivning av posttraumatic-stress disorder, anxiety disorder, panic disorder, obsessive-compulsive disorder etc. Det är inte upplyftande läsning. Om jag drabbas av någon slags hypokondri med avseende de medicinska tillstånden jag läser om, så ser jag med fascination fram emot att läsa om dissociativ identitetsstörning.
Fick ett vykort från Hong Kong idag från David. Tackar ödmjukast! På återseende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar