För inte allt för länge sedan fick jag ett välbekant brev på posten. Avsändaren hade sin familjära logotyp på kuvertet som genom klassisk betingning får mig att känna allmän olust och genast identifiera mig som en av Pavlovs hundar. Radiotjänst. När jag öppnade brevet kunde jag läsa att de på det mest politiskt neutrala och formella sätt informerade om att samtliga medborgare inom rikets gränser gott skulle betala avgiften, och bifogat med denna information och inbetalningskort (Mycket subtilt och inbjudande) följde en broschyr full av information av vad man fick när man betalade TV-avgiften. Vad man uppenbarligen får när man betalar denna facila ”tjänst” är glada barn, gröna skogar och ett välfärdssystem situerad i själva utopia! Nåja, bortsett från denna banala propaganda och allmänna desinformation så måste jag medge att mina sympatier emellertid är något tudelade.
Inte blev sympatierna högre i någon större utsträckning när man för länge sedan fick höra om en viss kulturminister tillika SVT:s högste chef som undgått att betala TV-avgift de senaste 16 åren. På grund av slarv, enligt utsago. Det är inte så konstigt att hela svenska folket i allmänhet, och alla fattiga studenter i synnerhet, utropar och fördömer hennes hyckleri, och på så sätt rättfärdigar deras egna indolens och håglöshet och följaktligen, med ett litet pillemariskt smil, undviker att betala. Det är lite liknande följande fall: Folk blev alldeles till sig när de fick reda på att Al Gore åkte runt i sitt privata jetplan och formligen kaskadvomerade koldioxid samtidigt som han förespråkade klimatfrågan i ”An Inconvenient Truth”. Då är allt han säger plötsligt politiskt trams som följd av hans hyckleri. Besitter verkligen fenomenet hyckleri denna form av rättfärdigat självmord av argument per automatik? Är verkligen hyckleri likstämt med oärlighet och inkompetens?
Anklagelser för hyckleri är särskilt effektiva ad hominem-argument som underminerar en persons trovärdighet, snarare än att underminera själva principerna som personen står för. Hycklandet per se är i de flesta fall särskilt irrelevant, detta då själva valideringen av argument eller ståndpunkter lämnas oberörda. En vegetarian som äter kött på viss basis, må per definition vara en hycklare, men gör inte dennes ståndpunkt mer inkorrekt. Det ter sig vara en allmänt utbredd disposition hos människan att ta dessa kognitiva genvägar vid bedömning av rationella ståndpunkter och andra logiska resonemang. Till yttermera visso är det ofta de av motsättande attityder till vederbörande hyckleri som anförtror sig åt dessa typer av genvägar. Givetvis bör man undersöka själva källan och orsaken till hyckleriet, men att bortfäkta valideringen via denna anklagelse är lite väl drastiskt. Det är sällan som människor till fullo lever som de lär och även få människor som lever som de skulle vilja leva. Det är en sak att förstå implikationerna att röka och avsky dess funktion, men en annan sak att låta det fortgå för att det fyller en belönande funktion och medvetet bortprioritera hälsan.
Om samtliga människor levde som de lärde, skulle vi knappast ha abstrakta etiska regler och filosofiska ställningstaganden och elokvent formulerade metafysiska resonemang. Människor kan vara utmärkta lärare och inspiratörer för andra medmänniskor via deras icke-efterlevda lärdomar, som kanske kan anamma denna attityd och i sin tur agera synkront med denna och uppvisa moralisk redbarhet. Jag anser att vi behöver hyckleri i viss utsträckning, det handlar bara om att utvärdera dem individuellt i fall efter fall och utröna vilka som är berättigade och vilka som är direkt farliga. Jag kommer fortsätta hyckla, med TV-avgiften, existentialism eller vad det nu må vara; men jag kommer att välja mina hycklerier med omsorg och tillförsikt.
