Dag 1
Klockan var 03.00 och något som kan misstas för ett brandlarm ljuder följt av en chockad och desorienterad Kenny våldsamt trycker på "snooze", börjar återfå medvetandet och inser att det inte finns tid för snooze och bokstavligen hoppar upp ur sängen och snubblar runt i lägenheten för att få rätt på packning och allmän världsorientering.
Jag och Alexandra promenerar ned mot resecentrum för att under tiden konstatera att vi är förvånansvärt pigga, vilket var ett ganska temporärt faktum kom vi senare att inse då minnena från flighten är både fragmentariska och allmänt surrealistiska. Nåja, vi landar på flygplatsen Ciampino efter att ha uthärdat Ryanairs generella varande - något undermåligt med benutrymme, något undermåligt kösystem, något undermålig prisnivå och något undermåliga flygvärdinnor. Och jag kan inte låta bli att dra paralleller mellan deras plastiga
flygstolar och duplo- eller legobitar. Ryanair är lite sunkigare på det mesta, helt enkelt.
Som sig bör så var vi tvungna att ta en bild ombord på planet som skulle innebära startskottet för vårt äventyr:
I något diffust sinnestillstånd försökte jag kombinera en klassisk gest med någon oidentifierbar förvrängning av ansiktet och resultatet talar ju för sig självt.
Så småningom reser vi oss från legobitarna och träder ut i gassande solsken och 18 grader. Ljuva Eden! Väl framme vid hotellet, och efter att ha införskaffat biljetter till eftermiddagens annalkande match mellan Roma och Udinese (inköpta på Romas officiella butik. Behöver jag nämna att jag såg ut som en rabiessmittad zombie med tanke på hur exalterad och dreglandes jag var?), så tog vi en liten siesta på hotellet för att orka med matchen och ta igen lite sömn i allmänhet.
Framme vid Stadio Olimpico intog vid stadion under den stämningsfulla, om än något smöriga, hymnen "Roma, Roma, Roma" av Antonelli Vendetti. Jag var som ett litet barn på julafton men matchen slutade något otillfredsställande med 1-1.
Några minuter och vaffanculo senare bar det vidare mot hotellet för att omgruppera inför kvällens besök på en restaurang. Det visade sig vara något av en turistfälla, men maten var god och man kan inte låta bli att hänföras av italienarnas förmåga att äta mängder med portioner. Närmare bestämt antipasto (en bruschetta eller dylikt), första huvudrätt (någon form av pasta), andra huvudrätt (kött, fågel eller fisk) och dessert (gelato, gelato, gelato eller tiramisu). Man skulle behöva spendera en vecka på restaurangen för att inmundiga allt. Efter för mycket mat så rullade man hem till hotellet och sov som ett barn.
Dag 2
vårsolen, som huvudsakligen består av ruiner och är uråldriga kvarlevor från de första politiska, och filosofiska mötesplatserna i Rom. Mycket vackert.
Så efter att vi avklarat Foro Romano och Colosseum så gav vi oss vidare in mot stadens centrum. En mycket uppskattad egenskap hos Rom är att det är i princip gångavstand mellan samtliga Roms sevärdheter. Om man har bra skor. Och tid. Men vi gick som sagt vidare mot centrum, som en liten destination innan vi begav oss vidare mot dagens sista beting - vatikanstaten. Det blev en liten sejour kring Fontana Di Trevi och Spanska trappan. Bara sådär.
Efter lite lunch var det dags för vår lilla katolska utflykt
Förutom det inledande skrattet åt schweizergardets utstyrsel, så var nog "Wow" en mer talande beskrivning av reaktionen. En fantastiskt stor petersplats initierade upplevelsen och inbjöd till vidare utforskning av St.Peterskyrkan. Vi bestämde oss att gå upp för trapporna till basilikan som skulle vara värd för en, enligt utsago, magnifik utsikt. Jag hade någon föreställning om att denna estetiska koloss till byggnad borde vara värd en mycket vacker trappa i stil med "spanska trappan". Tji fick jag:
Efter att ha insupit atmosfären och ytterligare lite sol så gav vi oss vidare tillbaka mot hotellet för lite omgruppering inför kvällens middag. En tunnelbana, en dusch och en espresso senare begav vi oss iväg till det, enligt "säkra källor" facila stället "'gusto". En tämligen dyr middag visade det sig bli, när carbonaran inte innehöll bacon som enligt kutym bör finns med, när sagda bacon var utbytt mot anka. Ja, anka. Men det var emellertid en kulinarisk festmåltid och mycket god! Vi förstod snabbt att vin på detta ställe knappast var värt att överväga, utan en liten liten Coca-cola för 30 pengar fick duga. Vi avslutade dock kvällen på världens sunkigaste vinbar full av industrihyllor och "alternativa" människor som kompensation. Både ekonomiskt
och vätskemässigt. Efter en promenad hem från denna dubiösa vinbar belägen i ännu mer dubiösa stadsdelen San Lorenzo, var det sängdags. En lång dag med ungefär 10 mil avverkat landvägen resulterade i en totalt medvetslös natt.
Dag 3
Under den sista heldagen i Rom beslutade vi oss för att till fullo ägna åt att flanera inne i innerstan i hopp om att hitta lite intressanta shoppingobjekt. Med gårdagens restaurangnota fortfarande smärtsamt brännande i episodiska minnet så ansåg vi att det var en god idé att inmundiga lite budgetföda - panini till lunch. Efter att ha proppat i oss så mycket som möjligt av den något skrala - men ack så gratis - frukosten så for vi med metron in till den eviga stadens centrum. Som svensk, eller åtminstone som Kenny, har man någon form av mental bild av att Italien i allmänhet och Rom i synnerhet bör vara en guldgruva för den fåfänge shopparen.
Åtminstone näst efter Milano. Det skulle visa sig vara en ganska skev bild. För det första så kan man i det sunkigaste kvarteret råka hitta motsvarigheten till Myrorna sida vid sida med en liten butik med "budgetmärken"såsom Paul Frank, Replay, Tokidoki, Gucci, CK och Dolce Gabbana. För det andra kunde man i det finare områdena enbart vila ögonen på dyrgripar som Louis Vuitton, Prada och de andra galaxmärkena utan någon form av medelväg mellan dessa typer av områden. Detta kan ju ganska bra såsom jag beskrivit det ovan, men faktum är att vi hittade 2-3 butiker värt att sätta foten i. Under en shoppingvistelse på ca. 4-5 timmar. Dålig butik-per-timme-ratio är en underdrift. Emellertid hann vi dock se objekt såsom Pantheon och Fontana Di Trevi igen, och efter att vi hittade till en alldeles underbar park som inte helt orättvist kan jämföras med Central Park (*host*) så var vi nöjda och belåtna ändå.
Efter att ha legat och solat i sällskap med jordgubbar, vin och lite bröd
mådde man så kan man beskriva sinnestillståndet som något i stil med "hysterisk attackeufori".
Två avlagda mil senare till fots var det dags att bege sig mot hotellet och förbereda sig inför resans absolut sista mål - en riktigt schysst, äkta, klassisk pizza med en sådan där krispig botten som får knäckebröd att framstå som eldorados schampoo till konsistensen sett. Ett insidertips senare hittade vi till en liten avsides restaurang ganska sent på kvällen som skulle ha grymma pizzor. Stället visade sig vara bland det mest hektiska stället någonsin i mannaminne. Det var en stor restaurang med modern och trendig inredning som var samlingslokus för Roms bourgeois, med både ungdomar och familjer som träffades en måndagskväll för lite vin och pizza
i sannaste manana-attityd. Inte dumt! Jag sammanfattar smakupplevelsen av färsk ruccola, körsbärstomater och mozzarella med följande pretentiösa visdomsord: OOOÅÅÅÅÅÅHHH!!!! Ursäkta mitt utbrott men i ärlighetens namn så måste jag föga överraskande säga att det var riktigt jävla gott. Hemligheten? Antagligen tokfärska råvaror.
Nåja, efter lite pizza, vin och "WOW!" så ansåg vi att det var dags att bege oss hemåt. Vi skulle ju faktiskt åka hem tidigt imorgon. Ännu en natt i total koma av sinnesintryck, motion och mat.
Morgonen därpå fylldes man av en stark ovilja att åka hemåt och hoppades att magin med Fontana Di Trevi alldeles snarast skulle göra skäl för sin legend fortare än illa kvickt; men sanningen grep en hårt och sista metrofärden nalkades som ledde oss till flygplatsen.
Efter att ha suttit och tittat ut genom flygplansfönstret under inledande delen av hemresan - som jag fortfarande kunde identifiera som italienskt territorium - blickandes ned från molnfri himmel för att ta farväl av varje centimeter av detta underbara land, så tänker jag sammanfatta hemkomsten med en bild:
En bild säger mer än 10000000000 ord skulle jag vilja påstå. Jag bemödar mig inte ens med ytterligare kommentarer.