Det är väldig segt idag
gårdagen innehöll riktigt drag
alkoholen friskt konsumerade jag
måttlig ångest och obehag
ej av alkoholens bittra lag
utan tentan stundande inom snar dag
nu ska jag dock anamma ett annat sinnelag
Tjo!
söndag, september 25, 2005
fredag, september 23, 2005
Avdelning för allmänna åsikter
Se när jag får den där sneda blicken som människor ger mig när jag hävdar jag inte är feminist. Just den, ja! En inte helt orättvis jämförelse är att blicka tillbaka till1500-talets tänkare som exempelvis Kopernikus, som fann det mer plausibelt att jorden inte stod i centrum i universum, till den stora massans förtret (läs: kyrkan) och blev således den heliocentriska världsbildens fader, och jämföra med dagens hysteri kring feminism. För att, under den eran, hävda att jorden inte var den sublima existensen och universums absoluta centrum, är i mångt och mycket, lika kontroversiellt som att idag nonchalant häva ur sig att man inte är feminist.
Hädare!Kättare! Manschauvinist! Synonymer? Förhoppningsvis inte, men vi får väl se vad Horace och hans gelikar i Akademien beslutar inför nästa utgåva av vår kära ordlista.
Varje dag läser jag i olika tidsskrifter - män såsom kvinnor, politiker såsom journalister - texter som stryker den etablerade rörelsen medhårs utan tanke på variation. Lars Ohly kan hävda att han är kommunist utan några direkta, digra konsekvenser - men låt Göran Persson, eller Rheinfeldt insinuera att de inte är pro-feminister och helvetet bryter lös. Så ett enkelt sätt att hålla fåren samlade är att stryka dem medhårs och förtunna och urlaka ordets betydelse än mer än vad som redan gjorts utav media.
Manschauvinism är en form av feminism. Med en twist.
Men det är den konkreta responsen i form av väljare som hägrar såklart. Vi andra då? Vi som inte har något av vitalt värde att förlora genom att framhålla en annan ståndpunk? Vi får inte betalt för att tänka och tala, tacka fru fortuna för det, men nog är det oroväckande.
"Push a man far enough, and sooner or later, he's going to push back."
Den yngre generationen män som är på frammarsch exponeras varje dag för anklagelser av olika slag. Man är sexistisk, trångsynt, patriark och okänslig. Kvinnor har rätt och män har fel. Man börjar vänja sig vid tanken och anpassar sig därefter. "Män är djur!" sade någon upphöjd INDIVID på ROKS. Upprepa frasen under en ansenlig period av tid och det blir sanning. Såsom en individ som blir utsatt för verbal mobbing och börjar tro på det som utövarna vomerar ur sina munnar, tror en individ att han är jesus om omgivningen behandlar honom i enlighet därefter.
Det handlar om tid. Och vår tolerans.
Världen skulle inte se på kvinnan som offer om de själva inte gjorde det. Feministernas försök att utmåla alla män till syndabockar skapar inget substitut. Bollen ligger i deras händer då kvinnan idag är mäktigare än mannen, indirekt och inte bara sexuellt, och måste agera som likvärdiga individer och inte så som ett handikappat kollektiv. Mannen idag är så rädd för mamman att ett byråkratiskt maktskifte snart gör sig gällande i homogen form i kvinnans favör om vi inte börjar se människor som just människor och i synnerhet individer.
"Så genom lagar och kvotering skall vi träda in i en ny era med jämlikhet!", förkunnar de. Jo, nog blir det mer "jämställt" rent statistiskt, men är inte detta fel sätt? Könsroller och "könsegenskaper" är sociala konstruktioner, enligt feministerna. Biologiska olikheter är näst intill icke-existerande, med undantag för fortplantningsorganen givetvis. Men att bekämpa dessa sociala konstruktioner genom att själva kategorisera sig till "Man" och "Kvinna", är inte det en anti-tes i diskrepans med deras strävan efter den "könlösa individen"? Nog måste det finnas ett alternativ till att proklamera sig själva till "offer"? Går det inte att förstöra dessa sociala konstruktioner och på så visnå ett könlöst equilibrium? Vi har lagar som reglerar djurrätt, då de inte är förmyndigade att klara sig själva - nog måste vi väl ändå klara oss bättre än så?
Hädare!Kättare! Manschauvinist! Synonymer? Förhoppningsvis inte, men vi får väl se vad Horace och hans gelikar i Akademien beslutar inför nästa utgåva av vår kära ordlista.
Varje dag läser jag i olika tidsskrifter - män såsom kvinnor, politiker såsom journalister - texter som stryker den etablerade rörelsen medhårs utan tanke på variation. Lars Ohly kan hävda att han är kommunist utan några direkta, digra konsekvenser - men låt Göran Persson, eller Rheinfeldt insinuera att de inte är pro-feminister och helvetet bryter lös. Så ett enkelt sätt att hålla fåren samlade är att stryka dem medhårs och förtunna och urlaka ordets betydelse än mer än vad som redan gjorts utav media.
Manschauvinism är en form av feminism. Med en twist.
Men det är den konkreta responsen i form av väljare som hägrar såklart. Vi andra då? Vi som inte har något av vitalt värde att förlora genom att framhålla en annan ståndpunk? Vi får inte betalt för att tänka och tala, tacka fru fortuna för det, men nog är det oroväckande.
"Push a man far enough, and sooner or later, he's going to push back."
Den yngre generationen män som är på frammarsch exponeras varje dag för anklagelser av olika slag. Man är sexistisk, trångsynt, patriark och okänslig. Kvinnor har rätt och män har fel. Man börjar vänja sig vid tanken och anpassar sig därefter. "Män är djur!" sade någon upphöjd INDIVID på ROKS. Upprepa frasen under en ansenlig period av tid och det blir sanning. Såsom en individ som blir utsatt för verbal mobbing och börjar tro på det som utövarna vomerar ur sina munnar, tror en individ att han är jesus om omgivningen behandlar honom i enlighet därefter.
Det handlar om tid. Och vår tolerans.
Världen skulle inte se på kvinnan som offer om de själva inte gjorde det. Feministernas försök att utmåla alla män till syndabockar skapar inget substitut. Bollen ligger i deras händer då kvinnan idag är mäktigare än mannen, indirekt och inte bara sexuellt, och måste agera som likvärdiga individer och inte så som ett handikappat kollektiv. Mannen idag är så rädd för mamman att ett byråkratiskt maktskifte snart gör sig gällande i homogen form i kvinnans favör om vi inte börjar se människor som just människor och i synnerhet individer.
"Så genom lagar och kvotering skall vi träda in i en ny era med jämlikhet!", förkunnar de. Jo, nog blir det mer "jämställt" rent statistiskt, men är inte detta fel sätt? Könsroller och "könsegenskaper" är sociala konstruktioner, enligt feministerna. Biologiska olikheter är näst intill icke-existerande, med undantag för fortplantningsorganen givetvis. Men att bekämpa dessa sociala konstruktioner genom att själva kategorisera sig till "Man" och "Kvinna", är inte det en anti-tes i diskrepans med deras strävan efter den "könlösa individen"? Nog måste det finnas ett alternativ till att proklamera sig själva till "offer"? Går det inte att förstöra dessa sociala konstruktioner och på så visnå ett könlöst equilibrium? Vi har lagar som reglerar djurrätt, då de inte är förmyndigade att klara sig själva - nog måste vi väl ändå klara oss bättre än så?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
