1. Sena nätter (Red motivering: Oavsett om det är mörka vinternätter eller ljusa sommarnätter, emellertid så är det senare att föredra, så är det alltid skönt att uppleva dem.)
2. Bill Murray (Red motivering: Behövs det verkligen?)
3. Lost in Translation (Red motivering: En liten avart från ovanstående listplacering, men för bövelen - det är en magnifik film!)
4. Espresso/Dimetylaminoetanol (Red motivering: Håller min cirkadiska rytm effektivt i schack!)
5. Sophie Zelmani (Red motiviering: När inte Norah Jones eller Leonard Cohen håller måttet.)
6. Depeche Mode (Red motivering: Håller alltid. Alltid.)
7. Go (Red motivering: Världens bästa spel i kategorin icke-digitala. Att ingen av mina vänner spelar är en skam. Skämmes ta mig tusan!)
Jag har spelat match idag. Jag gjorde välsmakande pastasås idag. Jag klarade "Fahrenheit" idag. Jag har läst i min kurslitteratur idag. Jag har köpt en DVD-brännare idag (På tiden...jävla idiot).
Jag laddade ned en film åt David idag. Jag har, i brist på underhållning, skrivit denna intetsägande bloggogogogogo!/%¤#"¤%#"%¤#"%¤#"
Så, där har ni min dag...era otacksamma as.
torsdag, oktober 06, 2005
söndag, september 25, 2005
Kaffe/Huvudvärkspoesi
Det är väldig segt idag
gårdagen innehöll riktigt drag
alkoholen friskt konsumerade jag
måttlig ångest och obehag
ej av alkoholens bittra lag
utan tentan stundande inom snar dag
nu ska jag dock anamma ett annat sinnelag
Tjo!
gårdagen innehöll riktigt drag
alkoholen friskt konsumerade jag
måttlig ångest och obehag
ej av alkoholens bittra lag
utan tentan stundande inom snar dag
nu ska jag dock anamma ett annat sinnelag
Tjo!
fredag, september 23, 2005
Avdelning för allmänna åsikter
Se när jag får den där sneda blicken som människor ger mig när jag hävdar jag inte är feminist. Just den, ja! En inte helt orättvis jämförelse är att blicka tillbaka till1500-talets tänkare som exempelvis Kopernikus, som fann det mer plausibelt att jorden inte stod i centrum i universum, till den stora massans förtret (läs: kyrkan) och blev således den heliocentriska världsbildens fader, och jämföra med dagens hysteri kring feminism. För att, under den eran, hävda att jorden inte var den sublima existensen och universums absoluta centrum, är i mångt och mycket, lika kontroversiellt som att idag nonchalant häva ur sig att man inte är feminist.
Hädare!Kättare! Manschauvinist! Synonymer? Förhoppningsvis inte, men vi får väl se vad Horace och hans gelikar i Akademien beslutar inför nästa utgåva av vår kära ordlista.
Varje dag läser jag i olika tidsskrifter - män såsom kvinnor, politiker såsom journalister - texter som stryker den etablerade rörelsen medhårs utan tanke på variation. Lars Ohly kan hävda att han är kommunist utan några direkta, digra konsekvenser - men låt Göran Persson, eller Rheinfeldt insinuera att de inte är pro-feminister och helvetet bryter lös. Så ett enkelt sätt att hålla fåren samlade är att stryka dem medhårs och förtunna och urlaka ordets betydelse än mer än vad som redan gjorts utav media.
Manschauvinism är en form av feminism. Med en twist.
Men det är den konkreta responsen i form av väljare som hägrar såklart. Vi andra då? Vi som inte har något av vitalt värde att förlora genom att framhålla en annan ståndpunk? Vi får inte betalt för att tänka och tala, tacka fru fortuna för det, men nog är det oroväckande.
"Push a man far enough, and sooner or later, he's going to push back."
Den yngre generationen män som är på frammarsch exponeras varje dag för anklagelser av olika slag. Man är sexistisk, trångsynt, patriark och okänslig. Kvinnor har rätt och män har fel. Man börjar vänja sig vid tanken och anpassar sig därefter. "Män är djur!" sade någon upphöjd INDIVID på ROKS. Upprepa frasen under en ansenlig period av tid och det blir sanning. Såsom en individ som blir utsatt för verbal mobbing och börjar tro på det som utövarna vomerar ur sina munnar, tror en individ att han är jesus om omgivningen behandlar honom i enlighet därefter.
Det handlar om tid. Och vår tolerans.
Världen skulle inte se på kvinnan som offer om de själva inte gjorde det. Feministernas försök att utmåla alla män till syndabockar skapar inget substitut. Bollen ligger i deras händer då kvinnan idag är mäktigare än mannen, indirekt och inte bara sexuellt, och måste agera som likvärdiga individer och inte så som ett handikappat kollektiv. Mannen idag är så rädd för mamman att ett byråkratiskt maktskifte snart gör sig gällande i homogen form i kvinnans favör om vi inte börjar se människor som just människor och i synnerhet individer.
"Så genom lagar och kvotering skall vi träda in i en ny era med jämlikhet!", förkunnar de. Jo, nog blir det mer "jämställt" rent statistiskt, men är inte detta fel sätt? Könsroller och "könsegenskaper" är sociala konstruktioner, enligt feministerna. Biologiska olikheter är näst intill icke-existerande, med undantag för fortplantningsorganen givetvis. Men att bekämpa dessa sociala konstruktioner genom att själva kategorisera sig till "Man" och "Kvinna", är inte det en anti-tes i diskrepans med deras strävan efter den "könlösa individen"? Nog måste det finnas ett alternativ till att proklamera sig själva till "offer"? Går det inte att förstöra dessa sociala konstruktioner och på så visnå ett könlöst equilibrium? Vi har lagar som reglerar djurrätt, då de inte är förmyndigade att klara sig själva - nog måste vi väl ändå klara oss bättre än så?
Hädare!Kättare! Manschauvinist! Synonymer? Förhoppningsvis inte, men vi får väl se vad Horace och hans gelikar i Akademien beslutar inför nästa utgåva av vår kära ordlista.
Varje dag läser jag i olika tidsskrifter - män såsom kvinnor, politiker såsom journalister - texter som stryker den etablerade rörelsen medhårs utan tanke på variation. Lars Ohly kan hävda att han är kommunist utan några direkta, digra konsekvenser - men låt Göran Persson, eller Rheinfeldt insinuera att de inte är pro-feminister och helvetet bryter lös. Så ett enkelt sätt att hålla fåren samlade är att stryka dem medhårs och förtunna och urlaka ordets betydelse än mer än vad som redan gjorts utav media.
Manschauvinism är en form av feminism. Med en twist.
Men det är den konkreta responsen i form av väljare som hägrar såklart. Vi andra då? Vi som inte har något av vitalt värde att förlora genom att framhålla en annan ståndpunk? Vi får inte betalt för att tänka och tala, tacka fru fortuna för det, men nog är det oroväckande.
"Push a man far enough, and sooner or later, he's going to push back."
Den yngre generationen män som är på frammarsch exponeras varje dag för anklagelser av olika slag. Man är sexistisk, trångsynt, patriark och okänslig. Kvinnor har rätt och män har fel. Man börjar vänja sig vid tanken och anpassar sig därefter. "Män är djur!" sade någon upphöjd INDIVID på ROKS. Upprepa frasen under en ansenlig period av tid och det blir sanning. Såsom en individ som blir utsatt för verbal mobbing och börjar tro på det som utövarna vomerar ur sina munnar, tror en individ att han är jesus om omgivningen behandlar honom i enlighet därefter.
Det handlar om tid. Och vår tolerans.
Världen skulle inte se på kvinnan som offer om de själva inte gjorde det. Feministernas försök att utmåla alla män till syndabockar skapar inget substitut. Bollen ligger i deras händer då kvinnan idag är mäktigare än mannen, indirekt och inte bara sexuellt, och måste agera som likvärdiga individer och inte så som ett handikappat kollektiv. Mannen idag är så rädd för mamman att ett byråkratiskt maktskifte snart gör sig gällande i homogen form i kvinnans favör om vi inte börjar se människor som just människor och i synnerhet individer.
"Så genom lagar och kvotering skall vi träda in i en ny era med jämlikhet!", förkunnar de. Jo, nog blir det mer "jämställt" rent statistiskt, men är inte detta fel sätt? Könsroller och "könsegenskaper" är sociala konstruktioner, enligt feministerna. Biologiska olikheter är näst intill icke-existerande, med undantag för fortplantningsorganen givetvis. Men att bekämpa dessa sociala konstruktioner genom att själva kategorisera sig till "Man" och "Kvinna", är inte det en anti-tes i diskrepans med deras strävan efter den "könlösa individen"? Nog måste det finnas ett alternativ till att proklamera sig själva till "offer"? Går det inte att förstöra dessa sociala konstruktioner och på så visnå ett könlöst equilibrium? Vi har lagar som reglerar djurrätt, då de inte är förmyndigade att klara sig själva - nog måste vi väl ändå klara oss bättre än så?
tisdag, augusti 23, 2005
Tider förändras. Inte människan.
"There are only patterns, patterns on top of patterns, patterns that affect other patterns. Patterns hidden by patterns. Patterns within patterns. If you watch close, history does nothing but reapeat itself. What we call chaos is just patterns we haven't recognized. What we call random is just patterns we can't decipher. What we can't understand we call nonsense. What we can't read we call gibberish. There is no free will. There are no variables."
Rutiner. Allt eftersom dygnets timmar så sakteliga framskrider så fortsätter den upprepa historien med skrämmande precision.
Solen går upp. Jag sover. När solen tillslut vandrat lite längre på ekliptikan så vaknar jag. Jag förser en kär ägodel med lite ström - datorn, förser mig med lite varmt, uppiggande kaffe och är därefter redo att bemöta den stundande dagen!
Efter en sejour i skövdes lummiga skogar iklädd grönkläder var det dags att inträda en ny epok i livet - att vara en slacker. Under ett par månader har jag varit arbetslös och livnärt mig på mitt existerande MUCK-bidrag, vilket gjorde att det inte gick någon ekonomisk nöd på mig, emellertid rådde det lite brist på aktivitet då de flesta av mina vänner haft tidskrävande projekt såsom arbete.
Någonstans efter att ha insupit euforin efter Militär Utryckning i Civila Kläder var det dags att försumma de rutiner som man var slav efter under tjänstgöringen. Borta var "dagsprogrammen" som man varje dag följde till punkt och pricka utan undantag, nu kunde man låta impulserna flöda!
Dagar går. Veckor går. Utan att man ens ägnar minsta reflektion åt det, hur subtilt det kanske än är, så skapas rutiner. Vid vilken tidpunkt man äter frukost. Vad man äter till frukost. Vid vilken tidpunkt man lägligt låter blickarna fastna på anordningen som projicerar rörliga bilder som efter ett skäligt mönster skapar ett intressant program (CSI och Frasier exempelvis). Vid vilken tidpunkt man läser sin nattlektyr innan det är dags att dö och sedan vakna på nytt åtta timmar senare.
Det blir rutiner eftersom jag väljer att titta på det bästa programmen på TV, spela det bästa TV-spelet för stunden, klippa det förbaskade gräset innan det blir fuktigt, umgås med mina närmaste vänner som är tillgängliga efter en viss tid.
Oavsett vad man gör, vilken tid i historien eller i framtiden, finns det alltid rutiner. Ibland måste man bryta dessa för att inte stagnera och förtvina. Visst mått av rutiner är oumbärliga, och ger oss människor en känsla av trygghet. Emellertid kan detta övergå till excess, och vi blir rädda för förändring - vi blir konservativa. Det är imperativt både på inviduell nivå, där vi råder över tillsynes bagatellartade problem - och på samhällnivå, att detta konfronteras.
Nu när det nalkas studier på Örebro Universitet, där jag förhoppningsvis skall lära mig förstå människans intrikata psyke med lite psykologistudier, så är det dags för nya rutiner. Det ger mig en chans att bryta gamla rutiner och bygga nya. Förändring.
Förändring innebär nya vägar; nya möjligheter - även om det kanske inte råkar vara mitt livs kall, så har jag lärt mig något. Erfarenheter. Det är något vi måste omfamna, även om det kanske inte alltid är optimalt.
Rutiner. Allt eftersom dygnets timmar så sakteliga framskrider så fortsätter den upprepa historien med skrämmande precision.
Solen går upp. Jag sover. När solen tillslut vandrat lite längre på ekliptikan så vaknar jag. Jag förser en kär ägodel med lite ström - datorn, förser mig med lite varmt, uppiggande kaffe och är därefter redo att bemöta den stundande dagen!
Efter en sejour i skövdes lummiga skogar iklädd grönkläder var det dags att inträda en ny epok i livet - att vara en slacker. Under ett par månader har jag varit arbetslös och livnärt mig på mitt existerande MUCK-bidrag, vilket gjorde att det inte gick någon ekonomisk nöd på mig, emellertid rådde det lite brist på aktivitet då de flesta av mina vänner haft tidskrävande projekt såsom arbete.
Någonstans efter att ha insupit euforin efter Militär Utryckning i Civila Kläder var det dags att försumma de rutiner som man var slav efter under tjänstgöringen. Borta var "dagsprogrammen" som man varje dag följde till punkt och pricka utan undantag, nu kunde man låta impulserna flöda!
Dagar går. Veckor går. Utan att man ens ägnar minsta reflektion åt det, hur subtilt det kanske än är, så skapas rutiner. Vid vilken tidpunkt man äter frukost. Vad man äter till frukost. Vid vilken tidpunkt man lägligt låter blickarna fastna på anordningen som projicerar rörliga bilder som efter ett skäligt mönster skapar ett intressant program (CSI och Frasier exempelvis). Vid vilken tidpunkt man läser sin nattlektyr innan det är dags att dö och sedan vakna på nytt åtta timmar senare.
Det blir rutiner eftersom jag väljer att titta på det bästa programmen på TV, spela det bästa TV-spelet för stunden, klippa det förbaskade gräset innan det blir fuktigt, umgås med mina närmaste vänner som är tillgängliga efter en viss tid.
Oavsett vad man gör, vilken tid i historien eller i framtiden, finns det alltid rutiner. Ibland måste man bryta dessa för att inte stagnera och förtvina. Visst mått av rutiner är oumbärliga, och ger oss människor en känsla av trygghet. Emellertid kan detta övergå till excess, och vi blir rädda för förändring - vi blir konservativa. Det är imperativt både på inviduell nivå, där vi råder över tillsynes bagatellartade problem - och på samhällnivå, att detta konfronteras.
Nu när det nalkas studier på Örebro Universitet, där jag förhoppningsvis skall lära mig förstå människans intrikata psyke med lite psykologistudier, så är det dags för nya rutiner. Det ger mig en chans att bryta gamla rutiner och bygga nya. Förändring.
Förändring innebär nya vägar; nya möjligheter - även om det kanske inte råkar vara mitt livs kall, så har jag lärt mig något. Erfarenheter. Det är något vi måste omfamna, även om det kanske inte alltid är optimalt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
