Min antinomi

Jag har i min hand ett antal vissheter som jag inte kan komma ifrån. Det jag vet, det som är säkert, det som jag inte kan bestrida, inte förkasta - detta är det väsentliga. Jag kan förneka hela den del av mig själv som lever på obestämda stämningar, men inte längtan efter enhet, kravet på klarhet och sammanhang. Jag kan förkasta allting i den värld som omger mig, som stöter bort mig eller hänrycker mig, men inte det kaos, den kungliga slump och den gudomliga likvärdighet som föds ur anarkin. Jag vet inte om denna värld har en mening utöver sig själv. Men jag vet att jag inte känner till en sådan mening och att det för ögonblicket är omöjligt för mig att lära känna den. Vad har en mening att betyda för mig, om den ligger utanför mina gränser - såsom språnget till Gud? Jag kan bara förstå i mänskliga begrepp. Jag förstår det som jag rör vid och det som gör motstånd mot mig. Och jag vet att jag inte kan förena dessa två vissheter: min längtan efter det absoluta och enheten å ena sidan, å den andra omöjligheten att föra tillbaka världen på en enda rationell och förnuftig princip. Hur skulle jag kunna erkänna någon ytterligare sanning utan att ljuga och utan att tillgripa ett hopp som jag inte har och som inte har någon mening inom gränserna för mina villkor?

Relapse

Sommar. En period innehållandes moln, regn och mygg som inte förstått den evolutionära fördelen med att undvika mina handflator. Och ett par strimmor sol. Livet stannar upp. Det förpassas tillfälligt till baksätet för att ta en tupplur med huvudet vilandes mot bildörren för att senare återuppväckas med knakande nacke och jetlag. Istället är det nu tiden står still; gamla rutiner från fjärran återupptas och utförs stilsäkert, om än med lite vemodsblandad trygghet. Numera efter några veckor ser jag fram emot att fortsätta med livet såsom jag lämnade det: slutföra min uppsats, börja som PA på Villevalla, styra upp lägenheten, vårda mitt förtroendeuppdrag som ordförande i utbildningsutskottet samt läsa en hel del intressanta kurser (medvetandefilosofi, kognition och emotion, japanska, interaktionsprogrammering och evolutionär kognition står på dagordningen). Förutom att ha tillägnat större delen av sommaren på ett alkoholstinkande systembolag där kundernas medelålder vida överstiger 40 i allas vårt gerontologi-Mecka in extendo Askersund, så har jag mest frekventerat böcker eller ljudböcker. Sistnämnda typ av bok är en relativt ny företeelse för mig, vilket emellertid har varit en alldeles utomordentlig kompanjon när man klipper gräs eller tar en kvällspromenad. Så nu ikväll skulle jag fixa en bok av Kurt Vonnegut som nästa auditiva projekt. De mest nedladdade och distribuerade böckerna på en viss tracker fick mig att lyfta på ögonbrynen. Noteras bör att dessa ligger bland topp-10. Vad sägs om epos såsom:

• ”How to Argue and Win every time”

• “Hypnotherapy – Supreme self confidence”

• “How to talk to anyone, anytime and anywhere”

• “Words that work: It’s not what you say – it’s what people hear”

• “How to win friends and influence people”

Det verkar som att “World of Warcraft”-generationen har upptäckt böcker.